Visste du att... ...Midsommarkransen har en lång historia. 1755 byggdes en krog som låg i nuvarande korsningen Svandammsvägen/ Nioörtsvägen med namnet Midsommarkransen. Så fick området sitt namn. Krogen var i sin tur uppkallades efter en gårdarna i området.

Från förra sekelskiftet upplevde Stockholm en enorm expansion som låg i linje med hela landets snabba industrialisering och urbanisering. 1904 utarbetade stadens styrande de första stadsplanen för Stockholms ytterstadsområden. Stockholms folkmängd växte snabbt och på 1930-talet var bostadskrisen akut efter att länge ha eskalerat. Det var stadens arbetarbefolkning som upplevde denna kris i form av trångboddhet, sanitära olägenheter och allehanda obekvämligheter till följd av bostadsbristen. Människor med goda ekonomiska förhållanden påverkades mycket lite av bostadskrisen.

Folkhemstankar, funktionalismen och LM Ericssons expansion
Framförallt tre stora historiska strömningar och samhällsomvandlingar utgör bakgrund till LM-stadens uppbyggnad. Den första tar sin början i politisk ideologi. Under 1920- och 1930-talet började tanken på ett folkhem växa fram. Bostädernas kvalitet var en viktig del av dessa tankar. Man tänkte sig att alla, även de som tidigare inte haft råd, skulle få tillgång till ljusa, funktionella och bekväma bostäder. Den andra handlar om estetik och arkitektur. Funktionalismens enkla, raka linjer och rationella byggnadssätt ligger helt i linje med den anda och stil LM-stadens smalhus byggdes i. Den tredje historiska strömningen och samhällsomvandlingen beskriver det företag som kom att bli bland landets absolut viktigaste och största. LM Ericsson hade till en början lokaler i Vasastaden i centrala Stockholm men hade växt ur dem. Ute i Midsommarkransen, bara ett begynnande bostadsområde denna tid, fanns mark att tillgå. Marken köptes upp och bostäder började byggas 1937.

LM-staden - ett brukssamhälle?
LM-staden liknas ofta vid ett brukssamhälle och området har onekligen flera likheter med ett sådant. Området var ett samhälle i sig själv som inte bara innehöll inslag som affärer, samlingslokaler, frisör och tobakist utan även lärlingsskola för vanartiga pojkar och flickor som hamnat i olycka. Men på flera punkter skiljer sig också LM-staden från ett traditionellt brukssamhälle. LM Ericsson hade inget arbetsgivarmonopol i området, området är beläget i stadsmiljö, områdets butik var inte kooperationens Konsum och föreningarna var inte anslutna till LO eller socialdemokraterna, den stora samlingslokalen Midsommargården är inte ett Fokets Hus utan ett Medborgarhus. En viktig skillnad är även att arbetarna nästan hela tiden i fabrikens historia varit i minoritet. Det är i stället tjänstemännen, huvudsakligen ingenjörerna, som varit den dominerande yrkeskategorin.